Hundra dagar

Imorgon har det gått hundra dagar sedan jag gick in som vikarierande för Betty Boop, efter att ha givit Boopan och hennes vapenbröder Sune och Eddie ett högst önkvärt sabbatsår. Hundra dagar efter tillträde brukar det ju vara dags att göra en liten summering av hur det hittills har gått.

Och det är bara att konstatera att det är inte lätt att göra bra saker när man hela tiden blir motarbetad. Hade jag kunnat styra allenarådande så hade alla skolor i kommunen fått vara kvar, skolskjutssystemet skulle ha reformerats så att från och med höstterminen skulle dom mindre skolorna fått fler elever genom skolskjutsning till mindre skolor istället för till dom största, med början för dom lägsta klasserna.
Uppsägningen av dagmamman i Byxelkrok skulle givetvis ha tagits tillbaka. Christina Ateva hade fått lämna utbildningsnämnden!

Mycket skulle redan ha förbättrats i kommunens äldrevård och våra äldre skulle ha fått möjlighet till dagliga promenader och erbjudas möjlighet till årlig utlandsvistelse i varmare klimat när vintern är som ruggigast på Öland. Det har visat sig - där liknande äldreomsorg med medelhavsvistelser redan har startat - att detta inte är någon omöjlig ekonomisk ekvation utan rent samhällsekoniskt kan bli lönsamt.

Fixar-Tobbe skulle omgående ha återanställts.

Näringslivskontoret skulle ha fått som första prioritet att sälja stadshuset i Borgholm till något företag eller förvaltning som skapat nya arbetstillfällen i Borgholm och med min hjälp skulle det säkert gå bra. Jag hade samtidigt ordnat betydligt billigare lokaler för kommunförvaltningen.

Vissa besparingar hade vi också kunna göra. Den kostsamma och onödiga kommunchefstjänsten skulle vi ha avskaffat och Lars Frick hade redan varit uppsagd. Samtliga förtroendevalda i samtliga positioner skulle genom ett nytt kommunfullmäktigebeslut ha fått samma arvode och timersättning som jag själv, nämligen noll kronor. Kan jag ställa upp för den goda sakens skull - som jag faktiskt gör nu - kan även andra göra det. Partistödet skulle minskas istället för höjas. Kommunen skulle redan ha begärt utträde ur Regionförbundet och därigenom besparats många onödiga utgifter. Självfallet hade vi nöjt oss med att ÖTAB-affärerna lyckligen upphävdes av Länsrätten i december och inte funderat på att sätta oss i samma sits (med nya utgifter) en gång till.

Lika självfallet skulle kommunen inte gått med på någon exploatering av Rällaskogen. Kommunen skulle också redan satt stopp för tomtförsäljningen i det känsliga Prästhag i Köpingsvik. Strandpromenaden mellan Borgholm och Köpingsvik hade redan varit klar.

Varför har det inte gått som det borde om jag hade fått bestämma. Jag kanske har varit fått snäll. Betty Boop, Eddie Forsman och Sune Axelsson borde ha fått besöksförbud i stadshuset redan från nyår så att de inte kunnat ställa till med så mycket djävulstyg som de har gjort. De borde också ha fått kommunarrest och försetts med fotboja som slagit larm så fort de försökt lämna kommunen så att de inte åkt ut på en massa resor och skickat räkningarna till kommunen. Lars Frick och Maude Wollström skulle för sina översittarfasoner till allmän varnagel för andra tjänstemän offentligen fått utstå varsin ordentlig risbastu på torget!

Skämt åsido, jag börjar bli verkligt orolig för hur detta året ska sluta.
Ska det verkligen gå att förvandla Borgholm till en riktigt bra kommun när man motarbetas hela tiden av andra politiker och tjänstemän som inte har vett att lyda.