Clown på nya villovägar

Ute och cyklar igen är däremot Clownen Eddie när han vill skapa en "Almedalsvecka" för turistnäringen.

Detta säger jag av tre skäl:

1. En Almedalsvecka skapar man lika lite som en Skördefest genom politiska beslut uppifrån. En sådan växer fram av sig själv, med insatser underifrån på gräsrotsnivå. Det har tagit fyrtio år för Almedalsveckan i Visby att utvecklas till vad den är idag - och nu ger den förvisso klirr i kassan för Gotlands kommun och många gotlänningar.
   
   
2. Den öländska turistnäringen är så misshandlad av ÖTAB att det kommer ta många år efter att ÖTAB högtidligen har begravts innan den öländska turistnäringen har så mycket att lära ut till andra inom branschen att dom alls skulle vara intresserade att komma hit och lyssna.
   
   
3. Clownen Eddie har redan varit och ryckt i skattepengar för kunna finansiera "utveckling" av sina planer, och det ska han låta bli eftersom det hela på grund av ovannämnda skä redan luktar stort fiasko. Våra skattepengar ska användas för våra kommuninnevånares bästa och inte på luftslott!

Däremot tror jag mer på möjligheten av någon slags "Almedalsvecka" på Öland när det gäller livsmedel och kulinariska upplevelser, för där ligger vi faktiskt lite i framkant, mycket tack vare Ölands Skördefest förstås men också tack vare våra producenter av goda råvaror och lyckade förädlingar. Och som en början till en sådan "Den goda matens Almedalsvecka" kanske vi kan se mat- och miljöseminarierna som börjar växa fram dagarna före den högtidliga invigningen av Skördefesten och som sedan fortgår ytterligare någon dag. Men de måste läggas upp på ett annat sätt.

Som bara ett litet råd vill jag säga att alla seminarier måste vara gratis att delta i, som det tyvärr inte har varit hittills. De företag och organisationer som har något de vill presentera ska naturligtvis själva stå för hela finansieringen. Precis som det går till under Almedalsveckan i Visby, som bara blir större och större för varje år!

Grattis Egby!

På tal om kyrkor och mitt förra inlägg så kan jag väl tillägga att det var väl tur att det var Kyrkornas Världsråd som stod bakom klockringningen igår. Då vågade ingen sketen liten biskop försöka lägga hinder i vägen!

Svenska Kyrkan har för övrigt bättrat sig i vissa avseenden. Med tidigare års snikna fastighetsaffärer i åtanke där Svenska Kyrkan hej vilt sålt bl a prästgårdar till högstbjudande, så har egbyborna med rätta varit oroade över vad Svenska Kyrkan hade tänkt göra med deras bygdegård, Egbygården, som kyrkan råkat vara ägare till. Skulle den som så mycket annat här på Öland förvandlas till privat sommarbostad, när kyrkan plötsligt ville göra sig av med den?

Här ska kyrkan ha en eloge för visad lyhördhet och för att den överlåter Egbygården till Köping-Egby hembygdsförening för kostnadsfritt övertagande. Det blir en ägare att lita på, och egbyborna kommer i fortsättningen kunna använda sin bygdegård på samma sätt som tidigare. Egbyborna är bara att gratulera!

Luciamorgon, Tredje Advent och Kyrkklockor

Natten går tunga fjät
runt gård och stufva.
Kring jord som som förgät´
skuggorna rufva ...

Ja i denna tidiga morgonstund har våra ljusbärerskor nog mycket att göra. Så även - förmodar jag - vår egen, Ölands lucia, Emma Jensen från Laxeby (nybliven stadsbo och inflyttad till Borgholm). Det är mycket ljus som ska spridas i luciamorgonens mörker.

Och det behövs!

Idag är det även tredje advent och det tredje ljuset ska tändas i adventsljusstaken. Eller kanske i kopparbunken där adventsljusen också kan stå. En del har ju (i t ex en kopparbunke) byggt upp ett helt litet landskap med mossa och lav och små flugsvampar av någon sorts pappersmassa, som de fyra ljusen står förankrade i. Stämningsfullt kan det hur som helst vara när adventsljusen tänds.

Och idag klockan tre ringer kyrkklockor över hela världen. I varje kyrktorn och klockstapel ska det ringas med trehundrafemtio slag, det blir mycket det tillsammans! Världen behöver väckas om människorna ska kunna leva vidare på denna jord, inte minst världens ledare som nu ska vara församlade i Köpenhamn och försöka komma fram till något bra. Och inte bara försöka, dom måste!

Jag minns från slutet av åttiotalet. Då tillhörde jag dem som låg i gummibåtar och blockerade vägen för atomsopfartyget Sigyn när hon kom med högradioaktivt tyskt kärnbränsleavfall för förvaring vid Clab utanför Oskarshamn (s.k. MOX-avfall, som var extra farligt). Tyskland ville inte ha det hos sig och därför skulle det hamna i våra farvatten. Gång efter gång kom Sigyn med sin last, och varje gång demonstrerade vi och försökte lägga hinder på vägen, ibland t o m inne på Clabs område. Det hela väckte naturligtvis stor uppmärksamhet och när det som var tänkt att kunna äga rum i det tysta blev allmänt känt, så blev till politiskt problem för dåvande miljöministern Birgitta Dahl, eftersom hon hade givet sitt tillstånd till transporterna och till förvaring av MOX-bränslet vid Oskarshamn. Min sista insats i sammanhanget blev att få till stånd att det skulle tändas vårdkasar längs Ölands hela kust när Sigyn kom för sjätte eller sjunde gången - om jag inte minns fel - och samtidigt skulle kyrkklockor ringa över hela Öland. Kyrklockorna har ju av gammal hävd ansetts vara ett sätt att hålla det onda borta.

Vårdkasarna var inget problem, de gamla vårdkaseplatserna - delvis kända av ortsbefolkning - gick att lokalisera och där lades upp nytt bränsle. Och från tidig morgonstund redan före gryningen fanns folk på plats vid alla vårdkasarna beredda att tända på, den morgon som vi visste att Sigyn var på väg med sin ovälkomna last.

Svårare var det med kyrkklockorna. Jag fick visserligen en präst att tända på idén så väl att snart var hela det öländska prästerskapet var med på att det skulle ringas i alla kyrkklockor medan Sigyn gick förbi Öland. Men när detta blev känt reagerades det från biskopsstolen i Växjö, där det påtalades att kyrkklockorna endast fick ringa i samband med att det skulle vara gudstjänst. Men våra öländska präster bestämde sig då för att hålla gudstjänster den dagen (fast att det inte var söndag), så klockringning blev det trots allt när Sigyn kom den gången. Vårdkasarna brann längs hela den öländska kusten och kyrkklockorna ringde. TV förmedlade bilderna långt ut över Sveriges gränser.

Och det bästa av allt: Det blev ingen ytterligare transport av MOX-bränsle till Oskarshamn efter den gången.

Må kyrkklockornas klang bli lika lyckosam den här gången. Nu gäller det hela världen!

Om klimatkonferensen i Köpenhamn, resor och onödig pendling

Igår inleddes klimatkonferensen i Köpenhamn. Jag var inte inbjuden. Hade kanske inte platsat heller eftersom hela konferensen hålls på engelska och det är inte mitt språk.

Men oavsett är det viktigt att vi var och en, stora som små, bidrar var och en på sitt sätt för att minska vår skadliga miljöpåverkan. Detta gäller både enskilda individer och företag, familjer, nationer och kommuner.

Själv väljer jag att i största möjliga utsträckning åka kollektivt, buss om jag ska till Kalmar och tåg om jag ska ännu längre bort. Till Gotland med båt och aldrig med flyg. Faktiskt åkte jag flygplan ända från Sverige när jag nu i november for för att njuta högsommar på en fjärran ö i Atlanten utanför Afrikas kust, och likaså valde jag flyg även för tillbakafärden. Men att åka tåg genom hela Europa till Portugal och sedan vidare med ett fartyg som bara går en gång i veckan skulle ta litet för lång tid med tanke på mitt ansvar som vikarierande kommunalråd i Borgholm. Dessförrinnan tror jag inte att jag har suttit i ett flygplan på över tjugo år, och då var det ett mindre propellerplan som inte spyr ut lika mycket skit som dagens stora jetflygplan gör.

Tyvärr är bussförbindelserna inte alltid de bästa i vår kommun och det gör att vi ofta måste åka bil om vi ska kunna leva ett normalt liv.

Men jag har lite svårt att förstå vissa som jobbar i vår kommun och bor inne i Kalmar, varför kan dom inte flytta hit? Här finns gott om bostäder, så varför pendla "mot trafiken" och orsaka onödiga utsläpp?

Vidare anser jag att dom som lyfter lön från Borgholms kommun borde vara bosatta här och skatta här, det är väl ändå inte mer än rätt. Men tyvärr finns det tråkiga undantag.

Att den anställde "stadsutvecklaren" Peter Adolfsson bosatt sig i Borgholm är något som jag utgått från, men tji vad jag har bedragit mig. Många bra synpunkter hade han att komma med i ett helsidesuppslag om "småstadsidyllen" Borgholm i tidningen Barometern i lördags (den 5/12), men det var trist att få läsa att Peter Adolfsson själv bor i Kalmar. När han nu ordar så vackert om Borgholms småstadscharm, varför han kan han då inte bo i Borgholm, där han ju också har sitt arbete? Jag får nog ta den gode Peter lite i örat!

Anna Anka-by vid stranden nedanför Ekerum?

Miljö- och byggnadsnämnden håller på med detaljplaneläggning av ett område vid stranden nedanför Ekerum, närmare bestämt det rödmarkerade på denna karta, d v s marken väster och en remsa söder om Kalle Anka-byn. Enligt en plan som dom nu tänker ställa ut ska det bli ett sexiotal väldigt lyxiga hus. - Det blir nog de lyxigaste husen som byggts på Öland, sade miljö- och byggnadsförvaltningens chef Göran Borgö i en intervju i tidningen Östra Småland i fredags. Glassigt värre, med andra ord! Enligt planen blir det sammanlagt ett sextiotal hus, varav de tjugo närmast stranden tillåts bli i tre våningars höjd. Kanske en Anna Anka-by?

Planen - som samtidigt naturligtvis tar bort strandskyddet inom området - har nu godkänts av nämnden för att ställas ut för samråd!

Det är synd att Ölandspartiet inte har någon plats i Miljö- och byggnadsnämnden och kan vara med och påverka i ett tidigt skede.

Ett önskemål som vi väl alla har är att när det byggs villor och fritidshus, så ska dom vara anpassade till miljön. Dovreviken vid Borgholm är ju ett skräckexempel som vi inte gärna vill ha mer av. Förstör vi miljön på det viset så avskräcker vi sådana besökare som lockas av den fina miljö som Öland trots allt kan erbjuda!
Vore det inte bättre om den nuvarande Kalle Anka-byn på Ekerum kompletterades med något mer miljöanpassat än "glassig lyx" för á la Anna Anka?

Vad tycker ni som läser dessa rader? Kommentera gärna!

Gustaf P må glädjas i sin himmel! Kanske skiten äntligen kommer upp ur mossen!

Minns ni sjuttitalet när skiten från utedassen på hela norra Öland forslades i plastsäckar i ena lasset efter det andra till kanten av Hörningemossen?! Där grävdes det upp rad efter rad med långa diken, som stod halvt vattenfyllda av grundvattnet. I dessa diken fylldes efter vart med igenknutna latrinsäckar. Och när ett dike var fyllt på detta sätt så grävdes det över, och sedan fylldes nästa. Så där fortgick det.

En som protesterade mot denna latrinhantering var Gustaf Petersson i Böda, i dagligt tal Gustaf P, en av grundarna av Kommunens Bästa - partiet för gräsrötter (föregångare till Ölandspartiet). Gustaf befarade att grundvattnet kunde komma att förgiftas när plasten med tiden skulle komma att lösas upp av latrinet. Den tidens enväldige kommunalpamp hade inte mycket till övers för miljöprotester och latrindumpningen vid Hörningemossen fortsatte, trots att mossen var avsatt som framtida vattenreserv. Vi förde frågan vidare till Länstyreslsen och jag tror att det var dom som till sist satte stopp för eländet.

Men skiten låg ju kvar där i sin plast i de överschaktade dikena. Åren gick och de ansvariga hoppades väl att akllt skulle falla i glömska. Och för ett par år sedan gick Gustaf ur tiden.

När kommunfullmäktigemötet i måndags inleddes med en föredragning om klimatpolitiska åtgärder i länet och framlyftande av kommunens politik för god vattenmiljö och vattenhushållning, bland annat med vackra bilder Hörningemossen, så kunde jag inte låta bli att påminna om sjuttiotalets försyndelser vid kanten av just denna mosse, ungefär där det idag står en informationstavla om mossen vid vägen mellan Öjkroken och Bredsätra by.

En och annan grymtade väl något om att det var ju gamla försyndelse, men inte desto mindre fick jag nu igenom ett förslag att man nu ska undersöka hur latrindumpningen kan ha påverkat kvaliten på mossens vatten och vilka saneringsåtgärder man kan och bör vidtaga.

Gustaf må glädjas i sin himmel!