Skrämmande befolkningsutveckling

Läste idag i Ölandsbladet att det i år endast har fötts fyra barn i det som en gång var Ölands Åkerbo kommun, d v s Persnäs, Källa, Högby och Böda.

Där ser vi frukten av centerns politik. Skulle dom få fortsätta att styra några år så kan blir hela Öland utanför Borgholm-Köpingsvik totalt avfolkat på unga familjer och kvar blir nästan bara gamlingar och sommarboende. I förlängningen blir det väl nästan uteslutande sommarboende (som inte tillför några skattepengar till kommunen) allteftersom dom gamla faller ifrån.

Luciamorgon, Tredje Advent och Kyrkklockor

Natten går tunga fjät
runt gård och stufva.
Kring jord som som förgät´
skuggorna rufva ...

Ja i denna tidiga morgonstund har våra ljusbärerskor nog mycket att göra. Så även - förmodar jag - vår egen, Ölands lucia, Emma Jensen från Laxeby (nybliven stadsbo och inflyttad till Borgholm). Det är mycket ljus som ska spridas i luciamorgonens mörker.

Och det behövs!

Idag är det även tredje advent och det tredje ljuset ska tändas i adventsljusstaken. Eller kanske i kopparbunken där adventsljusen också kan stå. En del har ju (i t ex en kopparbunke) byggt upp ett helt litet landskap med mossa och lav och små flugsvampar av någon sorts pappersmassa, som de fyra ljusen står förankrade i. Stämningsfullt kan det hur som helst vara när adventsljusen tänds.

Och idag klockan tre ringer kyrkklockor över hela världen. I varje kyrktorn och klockstapel ska det ringas med trehundrafemtio slag, det blir mycket det tillsammans! Världen behöver väckas om människorna ska kunna leva vidare på denna jord, inte minst världens ledare som nu ska vara församlade i Köpenhamn och försöka komma fram till något bra. Och inte bara försöka, dom måste!

Jag minns från slutet av åttiotalet. Då tillhörde jag dem som låg i gummibåtar och blockerade vägen för atomsopfartyget Sigyn när hon kom med högradioaktivt tyskt kärnbränsleavfall för förvaring vid Clab utanför Oskarshamn (s.k. MOX-avfall, som var extra farligt). Tyskland ville inte ha det hos sig och därför skulle det hamna i våra farvatten. Gång efter gång kom Sigyn med sin last, och varje gång demonstrerade vi och försökte lägga hinder på vägen, ibland t o m inne på Clabs område. Det hela väckte naturligtvis stor uppmärksamhet och när det som var tänkt att kunna äga rum i det tysta blev allmänt känt, så blev till politiskt problem för dåvande miljöministern Birgitta Dahl, eftersom hon hade givet sitt tillstånd till transporterna och till förvaring av MOX-bränslet vid Oskarshamn. Min sista insats i sammanhanget blev att få till stånd att det skulle tändas vårdkasar längs Ölands hela kust när Sigyn kom för sjätte eller sjunde gången - om jag inte minns fel - och samtidigt skulle kyrkklockor ringa över hela Öland. Kyrklockorna har ju av gammal hävd ansetts vara ett sätt att hålla det onda borta.

Vårdkasarna var inget problem, de gamla vårdkaseplatserna - delvis kända av ortsbefolkning - gick att lokalisera och där lades upp nytt bränsle. Och från tidig morgonstund redan före gryningen fanns folk på plats vid alla vårdkasarna beredda att tända på, den morgon som vi visste att Sigyn var på väg med sin ovälkomna last.

Svårare var det med kyrkklockorna. Jag fick visserligen en präst att tända på idén så väl att snart var hela det öländska prästerskapet var med på att det skulle ringas i alla kyrkklockor medan Sigyn gick förbi Öland. Men när detta blev känt reagerades det från biskopsstolen i Växjö, där det påtalades att kyrkklockorna endast fick ringa i samband med att det skulle vara gudstjänst. Men våra öländska präster bestämde sig då för att hålla gudstjänster den dagen (fast att det inte var söndag), så klockringning blev det trots allt när Sigyn kom den gången. Vårdkasarna brann längs hela den öländska kusten och kyrkklockorna ringde. TV förmedlade bilderna långt ut över Sveriges gränser.

Och det bästa av allt: Det blev ingen ytterligare transport av MOX-bränsle till Oskarshamn efter den gången.

Må kyrkklockornas klang bli lika lyckosam den här gången. Nu gäller det hela världen!

Om klimatkonferensen i Köpenhamn, resor och onödig pendling

Igår inleddes klimatkonferensen i Köpenhamn. Jag var inte inbjuden. Hade kanske inte platsat heller eftersom hela konferensen hålls på engelska och det är inte mitt språk.

Men oavsett är det viktigt att vi var och en, stora som små, bidrar var och en på sitt sätt för att minska vår skadliga miljöpåverkan. Detta gäller både enskilda individer och företag, familjer, nationer och kommuner.

Själv väljer jag att i största möjliga utsträckning åka kollektivt, buss om jag ska till Kalmar och tåg om jag ska ännu längre bort. Till Gotland med båt och aldrig med flyg. Faktiskt åkte jag flygplan ända från Sverige när jag nu i november for för att njuta högsommar på en fjärran ö i Atlanten utanför Afrikas kust, och likaså valde jag flyg även för tillbakafärden. Men att åka tåg genom hela Europa till Portugal och sedan vidare med ett fartyg som bara går en gång i veckan skulle ta litet för lång tid med tanke på mitt ansvar som vikarierande kommunalråd i Borgholm. Dessförrinnan tror jag inte att jag har suttit i ett flygplan på över tjugo år, och då var det ett mindre propellerplan som inte spyr ut lika mycket skit som dagens stora jetflygplan gör.

Tyvärr är bussförbindelserna inte alltid de bästa i vår kommun och det gör att vi ofta måste åka bil om vi ska kunna leva ett normalt liv.

Men jag har lite svårt att förstå vissa som jobbar i vår kommun och bor inne i Kalmar, varför kan dom inte flytta hit? Här finns gott om bostäder, så varför pendla "mot trafiken" och orsaka onödiga utsläpp?

Vidare anser jag att dom som lyfter lön från Borgholms kommun borde vara bosatta här och skatta här, det är väl ändå inte mer än rätt. Men tyvärr finns det tråkiga undantag.

Att den anställde "stadsutvecklaren" Peter Adolfsson bosatt sig i Borgholm är något som jag utgått från, men tji vad jag har bedragit mig. Många bra synpunkter hade han att komma med i ett helsidesuppslag om "småstadsidyllen" Borgholm i tidningen Barometern i lördags (den 5/12), men det var trist att få läsa att Peter Adolfsson själv bor i Kalmar. När han nu ordar så vackert om Borgholms småstadscharm, varför han kan han då inte bo i Borgholm, där han ju också har sitt arbete? Jag får nog ta den gode Peter lite i örat!

Idag firar vi Mårten!

Obs! Vegetarianer bör inte läsa detta inlägg men önskas likväl en trevlig kväll!

Gås är god, fet och nyttig mat, som man gärna vill fira den här dagen med. Har man tillgång till egen gås eller kunnat inhandla i butik och är lite duktig i köket (eller har någon annan som är det), så kan man äta gåsen hemma - med eller utan svartsoppa.

I annat fall - om man har råd med 545 kronor för bara maten - kan man avnjuta en fyrarätters gåsmiddag, specialkomponerad av Karin Fransson - på Hotell Borgholm ikväll. Själva varmrätten kan man få för 325:- enligt uppgift. Men som sagt, då ingår ingen dryck.

Ett vikarierande kommunalråd har tyvärr inte råd, även om det hade varit trevligt!

En försenad gåsamiddag kan på fredag och lördag avnjutas på Sandviks hamncafé (varför inte ikväll eller igår - på Mårtens afton - kan man ju förstås undra). Där heter hur som helst mästerkocken Harald Finder.

Ölands dyraste gästgiveri (ett f d ålderdomshem ett stycke söder om Borgholm) hade den dåliga smaken att servera sina gäss under helgen som gick, så dit behöver inte den bege sig som vill fira Mårten Gås på traditionsenligt sätt.

Till gås dricker man rödtjut, i avvaktan på lämpligt härodlat kan man dricka fransk bourgogne.

Ha en trevlig kväll!

Stickan Sjöberg - ett färgstarkt inslag mindre i Borgholm

Få människor är förunnat att bli så kallade "original" under sin livstid, och med begreppet "original" menas då en lokalt välkänd person, vars personlighet är både originell och allmänt känd, och där personen i sitt tänkesätt och i sitt leverne uppträder på ett både speciellt och förväntat sätt. Ofta andra till underhållning.

Detta blev dock otvivelaktigt förunnat Stickan Sjöberg, om vars plötsliga bortgång stod att läsa i veckan.

Stickan var en välkänd profil i Borgholm och en del av min generation, unga medelålders. Stickans vanor var allmänt kända i staden. Hans reglelbundet återkommande besök på Bosse Lundgrens klassiska och genuint oförändrade Pizzeria en alldeles speciell dag i veckan vid en alldeles speciell tid, då han satt där tillsammans med sin gode vän Jan Melin vid deras alldeles speciella bord, var och en på sina alldeles speciella platser, var välkända företeelser. Precis som Stickans och Janne Melins besök i bastun på Strand hotell en alldeles speciell dag i veckan. Ingetdera torde nämnvärt ha hindrats av att Melin arbetade i Kalmar och Stickan tidvis bodde och verkade i Oskarshamn.

Den lille Stickan och den väldige Melin (känd medlem i Buffalo Powers) upplevdes på något vis som en öländsk variant av det danska radarparet Fyrtornet och Släpvagnen som man som barn kunde se på bio, men med den skillnaden att Stickan hela tiden var på G och inte behövde släpas (även om han ibland kunde bli nog så glad i hatten).

Det kommer att kännas tomt på Lundgrens pizzeria dom kvällar Stickan borde finnas där och man inte längre får höra hans oefterhärmliga skratt. Ett skratt som inte går att glömma.

Skördefesten i Borgholm

Jag är faktiskt stolt över att jag lyckades ordna så fint väder till skördefesten.

I Borgholm, vår öländska huvustad, pågick kommersen oavbrutet under både dagar och kvällar. På torget var det som i gamla tider, man kunde köpa både ost och levande får. Dessutom var den fantastiska båten med sitt spännande innehåll från förra året uppställd igen, fast med innehållet förnyat. I år var det för övrigt liknande båtar, fast mindre, både i Löttorp och på andra ställen.

Torghandlarna Pelle Hermansson och Lina Boman som förra året vann den gyllene pumpan hade naturligtvis även i år bjudit till lite extra med dekorativa exponeringar av sina grönsaker och andra varor. Krogar och pubbar hade flyttat ut sin verksamhet till stora tält på Torget och Storgatan. Folk hade uppenbart trevligt.

Fyrverkeriet i hamnen på lördagskvällen var kanske det mest fantastiska som Borgholm har haft.

Ja det här var en liten del av mina egna intryck från Ölands största begivenhet. Hoppas att ni mina läsare har haft mycket trevligt under Skördefesten att minnas under det kommande året.

Borgholms marknad

Igår var det dags igen för den årliga sommarmarknaden i vid Mejeriviken i Borgholm. När jag var barn minns jag marknaden med knallar på torget i Borgholm, medan hästar och kreatur lär ha sålts ute vid Mejeriviken då. Marknaden upphörde så småningom men återuppstod nån gång kring 1970 vid Mejeriviken, dock utan hästar och nötkreatur.

Marknaden är alltid ett trevligt inslag och i år kunde jag passa på att äta langos som såldes från en vagn. Riktigt gott var det, men kanske intre alldeles nyttigt. För den som inte vet det så är langos för ungrarna vad den öländska kroppkakan är ölänningar.

För ett kommunalråd som vill veta vad kommunmedborgarna tycker om än det ena och det andra, så är det perfekt att strosa runt på marknaden. Man blir ryckt i armen från olika håll och får frågor och funderingar kring allt från allemansrätten på fiskevatten till en promenadväg som aldrig tycks bli färdig. Även om man bara är vikarierande.

Det är alltid trevligt att möta folk, och så var det också på marknaden igår.

Får jag tid ska jag försöka skriva om lite annat också som har hänt nu i dagarna, innan jag beger mig till Gotland i helgen för att vara med vid den årliga ljugareveckan.